Tidigare publicerad i Västerbottens Kuriren, 2025-02-26

Efter dödandet av de tre renarna i Kullaskogen vill vi i skrivarlaget Mismar uttrycka vår helhjärtade solidaritet med Rans sameby.

Vi vill också passa på att säga några ord.

Först och främst – vi hatar inte motorkultur. Det är kul när det ryker. När snön sprätter, hamburgergrillen fräser och varenda unge i bygden kryssar runt ens ben med likadana guppande bollmössor. Det är inte folkfesten ute i byarna det är fel på. Det är att hela “rallyindustrin” behandlar folk på precis samma koloniala sätt som sin rykfria batteridrivna motsvarighet inom den s k. “gröna industrin”.

Vi tycker att rallykonflikten synliggör ett par tendenser i tiden och att om vi lyfter blicken litegrann också säger en del om utvecklingen i stort i vår region.

XXX

XXX Få har väl missat att de tre renarna från Rans sameby plågas och dödas strax innan rallyt. Och detta efter att det hetsats vilt och rasistiskt i både rallyforum och lokaltidningars olika kommentatorsfält.

Våldet och hatet uppstod inte i ett vakuum. Debatten inför rallyt har bidragit till att sprida stereotypa fördomar om samer och renskötare som icke-samarbetsvilliga, egoistiska personer som mest bara är ute efter pengar. Och varken arrangören Rally Sweden eller Umeå kommun har offentligt markerat mot rasismen.

Det föregicks också av juridiska krumbukter från Länsstyrelsen. Myndigheten bortsåg från rennäringslagen, beviljade tävlingen och satte en snäv deadline som rent praktiskt omöjliggjorde behandling av Rans samebys överklagan. Så praktiskt. I efterhand har även Transportstyrelsen visat sig ovillig att ens pröva överklagan (det skulle ju kunna landa i att ett rally i det här området i framtiden är svårt att genomföra). Utöver detta nedprioriterar polisen utredningen av de dödade renarna.

Så halvvägs genom en historiskt svår betesvinter och medan februariregnet duggar kan vi utifrån myndigheternas agerande utläsa statens inställning.

Det är i denna kontext som rallyt väljer att strunta i överenskommelsen man gjort med Rans sameby. En överenskommelse som gick ut på att stryka de sträckor där samebyns renar befann sig på sitt årliga vinterbete.

XXX Det är med andra ord precis som det brukar gå till vid samråd och förhandlingar. Den gemensamma nämnaren överallt är att vi får vara med och bestämma om vi bestämmer rätt (dvs säger ja).

Och till ni som kaxar er och hatar mot samer idag. Imorgon är det över er by, gård eller viltvårdsområde som den koloniala ångvälten bestämmer sig för att rulla ut en av sina vindkraftsparker, solpanelsfält, pumpkraftstationer eller dagbrott. Ni kommer att bjudas in, ni kommer att tillfrågas och få tillfälle att vackert tacka ja till den “gröna utvecklingen” innan man kör över er som de korkade jävla bönder och efterblivna norrlänningar vi alla är i centralmaktens ögon.

Vi kan också se att våldet och exotiseringen går hand i hand.

Umeå kommun älskar å ena sidan att använda samer och samisk kultur i marknadsföringen av staden och Umeå missar aldrig ett tillfälle att utmåla sig som en ”samisk” stad. Det var t ex ett av de viktiga argumenten när man sökte utmärkelsen “Kulturhuvudstad 2014”. De tre renarna i hägn på torget under rallyinvigningen är ett annat exempel på detta.

Kommunen menar nu att det är dags att gräva ner stridsyxan och att samebyn och rallyt behöver lösa konflikten genom att ”dricka lite mer kaffe ihop.” Det här uttalandet är inte bara naivt. Det bortser medvetet från all kontext. Det säger inget om vem som bröt överenskommelsen och det förminskar konflikten till att handla om ett par motsträviga renskötare.

XXX Händelserna kring rallyt skriver in sig som en del i en lång process av våld, osynliggörande och splitttring som följer den våg av numera grönmålad kolonialism som sveper över oss.

Exploateringen förutsätter att olika folk ställs mot varandra.

För våldet måste förstås mot en fond av större politiska och ekonomiska intressen av idag, och i de historiska processer som krattat manegen för denna.

Överheten har alltid medvetet sått split mellan olika grupper och folk. Mellan icke-renskötande och renskötande samer, mellan samer och “majoritetsbefolkning”, tornedalingar och samer, kust vs. inland etc.

Våldet och hatet behöver också ses mot bakgrund av den generella tonen i relationen till samer idag. I hur samiska intressen ständigt utmålas som ett ”särintresse” – i en konstruerad konflikt med en föreställd majoritetsbefolkning. Det här gäller såväl gruvetableringar, skogsskövling, vindparker, men är också giltig för rallyt. Men – och det här är viktigt, menar vi – det här är inte ett högst reellt problem enbart för samer. För när samer i olika sammanhang utdefinieras som de enda som är emot (rally, gruvor etc etc) osynliggör det också allt annat motstånd och kritik som finns mot den utveckling vi ser här hos oss.

Det här sättet att från ovan köra över lokal befolkning verkar också vara den modell som används idag, och det i allt större utsträckning. Det är en upptrappning vi ser.

XXX Vår nuvarande regering har nyligen kört över Kiruna kommun och tvingar fram grafitgruvan i Vittangi. Vi har nyss sett hur stöldligan SCA fortsätter avverka på marker där lokalbefolkningen dragit tillbaka sitt samtycke då det förstör möjligheterna att bedriva renskötsel. Det här är exempel på precis det som vi nämnt ovan, man får vara med om man tycker rätt. Annars kör de ändå.

Vi siar om att näst på tur att köras över står bland annat kommunala veton mot vindkraftsparker och ett tillåtande av brytning av alunskiffer (och sedemera uran) t ex i Oviken i Jämtland. Får det fortsätta kommer hela vår region snart ha gruvhål tätare än en glesbygdsväg efter tjällossning och dessutom en massa annan skit vi inte heller valt.

Stöduttalande

Mar 7, 2025